Tog en vända. Lämnade tillbaka en klänning som kändes fånig. Köpte en annan istället. Och:
Såpbubblor till Nora
Silvernagellack till mig
Nagellack - neonorange till mig
Picnicfilt till alla
Krokar till sovrummet
På Myrorna till mig/Nora: "Ett annat liv" av Per Olov Enquist, helt ny och snygg, inbunden, 25 kr = kap. Och så två böcker av Pija Lindenbaum också helsnygga, en om Gittan och en om Kenta.
Så nu är man lycklig!
Visar inlägg med etikett shopping. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett shopping. Visa alla inlägg
tisdag 2 juni 2015
måndag 25 maj 2015
Söndagsdelen
Förr i tiden hade DN alltid en längre intervju med en kändis i söndagsdelen och så en ruta där kändisen beskrev "en typiskt vanlig söndag". Jag vet inte varför, men jag har alltid älskat den där rutan "vanlig söndag". Nu har jag börjat prenumerera på pappers-DN igen och vad hittar jag, i fredagens tidning visserligen, men ändå. Självaste Boeoes Kaelstigen som beskriver den kommande helgen! Och ingen dålig helg var det heller. Releasefest för sitt eget album, besök på olika restauranger med kinesisk mat, konstutställningar, inspelning i studion, m.m... Dock råkade Kaelstigen själv uppdatera sin Insta från Malmoe och någon resa till Skåne kunde jag inte läsa om i DN. Lita inte på DN alltså!
I alla fall så leder detta in oss på ett nytt tema:
"Min måndag!"
(observera praktisering av mindlessness hela dagen, se kursiv stil och läs mer här: http://agneslarsson.blogspot.se/2015/05/mindlessness-guiden.html)
Vaknar kl 03 av baby som vill dia, påminns om att syrran övernattar i min säng. Vaknar igen kl 07, sätter på kaffet och snor ihop en smoothie för två. Babyn äter s.k. "grötkakor" som jag snott ihop dagen innan för att hon ska kunna äta själv istället för att bli matad som hon brukar bli, vilket i och för sig är mysigt men inte så effektivt. Jag trycker några mackor. Syrran lånar trimmern och snaggar nacken, jag försöker få babyn att sova men misslyckas och vi kastar oss ut alla 3 på desperat promenad innan babysimmet. Babyn måste sova, men mina stresshormoner har tydligen förgiftat hela vagnen.
"Vadå måste sova? Bebisar tar sig den sömn dom behöver. Ta det piano morsan." Jag hör nog hur det rasslar till i kommentarsfältet... Håller lite med. Men tror att det blir roligare på babysimmet om hon inte är dödstrött.
Det blir en powernap för lillan, sen glider vi in på babysimmet. Ja, syrran med, eftersom hon helt spontant hängde på med lånad bikini som jag rafsade fram ur en låda därhemma.
Så badar vi våra 30 min, svabbar av oss lite snabbt och drar till Medis för ett BK-mål. Tänker på vägen dit: visst, 90-talet är tillbaka, men vissa grejer kan vi väl bara skippa? Jag talar om en viss sorts underbyxa. Syrran drar till plugget, babyn somnar och jag glider in på Monki, tjackar två klädesplagg. Sedan inser jag att hela eftermiddagen hägrar utan planer, så jag slänger iväg ett mess i en chattgrupp.
Möter upp "Clarence" på en öppen föris i närheten, matar babyn, är med på sångstund och lär oss lite nya truddelutter, hänger... De stänger. Vi drar till Nytorget och drar en cappo, snackar lite om lathet vs. duktighet. Önskar en medelväg. Drar till Skrapan och kollar efter en bok, men sen säger vi hej då och jag promenerar söderut och hinner precis med min specialbuss vilket får mig att strunta i att glida in och köpa silvernagellack! Win-win-win - mindlessness de luxe!
Hemma har klockan hunnit bli fem. Jag hänger snabbt upp de dyngsura babysimsgrejerna från förmiddagen, tinar lite barnmat som jag snott ihop och kokar ett paket nudlar till mig själv.
Babyn är trött, jag är trött. Vi ligger på golvet. Är uttråkade. Jag far upp med benen i luften, typ "skulderstående" för er som kan yoga, viftar lite med benen. Som jag aldrig hört henne förut börjar babyn att skratta alldeles självmant, ett riktigt "haha", "hehe". Känner mig fjantig men glad och fortsätter såklart att tramsa hit och dit för att få höra denna melodi igen. Sen blir hon helt slut och somnar snabbt.
Det var min måndag det. Men blev ju inte som i DN söndag direkt där de beskriver hur en helt vanlig söndag skulle kunna se ut eller kommer att se ut. Det här blev ju mer som en dagbok i presens. Dåligt. Jag ska skriva en riktig "typisk söndag" någon gång. Kanske "drömsöndag"? En kompis till "DN Drömbostad"?
I alla fall så leder detta in oss på ett nytt tema:"Min måndag!"
(observera praktisering av mindlessness hela dagen, se kursiv stil och läs mer här: http://agneslarsson.blogspot.se/2015/05/mindlessness-guiden.html)
Vaknar kl 03 av baby som vill dia, påminns om att syrran övernattar i min säng. Vaknar igen kl 07, sätter på kaffet och snor ihop en smoothie för två. Babyn äter s.k. "grötkakor" som jag snott ihop dagen innan för att hon ska kunna äta själv istället för att bli matad som hon brukar bli, vilket i och för sig är mysigt men inte så effektivt. Jag trycker några mackor. Syrran lånar trimmern och snaggar nacken, jag försöker få babyn att sova men misslyckas och vi kastar oss ut alla 3 på desperat promenad innan babysimmet. Babyn måste sova, men mina stresshormoner har tydligen förgiftat hela vagnen.
"Vadå måste sova? Bebisar tar sig den sömn dom behöver. Ta det piano morsan." Jag hör nog hur det rasslar till i kommentarsfältet... Håller lite med. Men tror att det blir roligare på babysimmet om hon inte är dödstrött.
Det blir en powernap för lillan, sen glider vi in på babysimmet. Ja, syrran med, eftersom hon helt spontant hängde på med lånad bikini som jag rafsade fram ur en låda därhemma.
Så badar vi våra 30 min, svabbar av oss lite snabbt och drar till Medis för ett BK-mål. Tänker på vägen dit: visst, 90-talet är tillbaka, men vissa grejer kan vi väl bara skippa? Jag talar om en viss sorts underbyxa. Syrran drar till plugget, babyn somnar och jag glider in på Monki, tjackar två klädesplagg. Sedan inser jag att hela eftermiddagen hägrar utan planer, så jag slänger iväg ett mess i en chattgrupp.
Möter upp "Clarence" på en öppen föris i närheten, matar babyn, är med på sångstund och lär oss lite nya truddelutter, hänger... De stänger. Vi drar till Nytorget och drar en cappo, snackar lite om lathet vs. duktighet. Önskar en medelväg. Drar till Skrapan och kollar efter en bok, men sen säger vi hej då och jag promenerar söderut och hinner precis med min specialbuss vilket får mig att strunta i att glida in och köpa silvernagellack! Win-win-win - mindlessness de luxe!
Hemma har klockan hunnit bli fem. Jag hänger snabbt upp de dyngsura babysimsgrejerna från förmiddagen, tinar lite barnmat som jag snott ihop och kokar ett paket nudlar till mig själv.
Babyn är trött, jag är trött. Vi ligger på golvet. Är uttråkade. Jag far upp med benen i luften, typ "skulderstående" för er som kan yoga, viftar lite med benen. Som jag aldrig hört henne förut börjar babyn att skratta alldeles självmant, ett riktigt "haha", "hehe". Känner mig fjantig men glad och fortsätter såklart att tramsa hit och dit för att få höra denna melodi igen. Sen blir hon helt slut och somnar snabbt.
Det var min måndag det. Men blev ju inte som i DN söndag direkt där de beskriver hur en helt vanlig söndag skulle kunna se ut eller kommer att se ut. Det här blev ju mer som en dagbok i presens. Dåligt. Jag ska skriva en riktig "typisk söndag" någon gång. Kanske "drömsöndag"? En kompis till "DN Drömbostad"?
torsdag 14 maj 2015
En byrå
Per smygbytte bakgrund på min mobil som ett hån åt att jag förälskat mig i en serie byråer från Ikea. Senaste dygnet har jag nämligen rört mig i lägenheten med en tumstock i bakfickan för att mäta varje skrymsle i hopp om platser för olika sorters moduler.
Hör inte det till mänsklighetens kärna? Att hitta moduler som kan förvara smått och kringliggande, sådant som används ibland eller kanske, sådant som inger en känsla av trygghet och rikedom? Jag föreställer mig NORDLI som omfamnande hamnar att vila i efter en lång dag på stormigt hav, eller som små oaser att hämta näring och kraft ifrån för att orka axa vidare.
NORDLI kommer snart att ingå i varje gillestuga, bli lika svennig och lika oumbärlig som BILLY, EXPEDIT och LACK tillsammans. Jag är inte sponsrad och har ingen kupong. Är bara nykär och euforisk och snart står en ny byrå i vårt hem. Lovar att återkomma med en recension eller möjligtvis dikt på temat.
Hör inte det till mänsklighetens kärna? Att hitta moduler som kan förvara smått och kringliggande, sådant som används ibland eller kanske, sådant som inger en känsla av trygghet och rikedom? Jag föreställer mig NORDLI som omfamnande hamnar att vila i efter en lång dag på stormigt hav, eller som små oaser att hämta näring och kraft ifrån för att orka axa vidare.
NORDLI kommer snart att ingå i varje gillestuga, bli lika svennig och lika oumbärlig som BILLY, EXPEDIT och LACK tillsammans. Jag är inte sponsrad och har ingen kupong. Är bara nykär och euforisk och snart står en ny byrå i vårt hem. Lovar att återkomma med en recension eller möjligtvis dikt på temat.
onsdag 13 maj 2015
Kupongkärring
Igår blev jag kallad kupongkärring av min syster när jag tipsade henne om en skitbra rabatt. Sedan dess har jag grubblat.
Det ska kännas värt det.
De där kronorna jag tjänar på att exempelvis slippa frakten på 39 kr syns inte, men de känns.
Och jag vet att jag är lurad för jag behöver ju inget, kan smörja fejset med matolja, men är det så dumt då att glädja sig åt känslan?
Göra klipp, fynda, få på köpet. Det handlar inte om snålhet, utan bara den där lilla extra känslan.
Men så kommer jag att tänka på när jag köpte mig en Daim-strut härom dagen och pojken i kiosken som frågade:
"Vad kostar vattnet?"
"Femton", svarade expediten.
"Hur mycket saknar du?", frågade jag pojken med vetskap om kronorna som skramlade i min plånbok.
"Jag har bara typ en krona", mumlade han och åmade sig pojkaktigt ur butiken, törstig som ett as säkert.
Jag berättade historien för Per som redan satt i solen med sin glass. Lite skämtsamt sådär:
"Vad trodde han? En flaska vatten för en krona?", och Per frågade:
"Har du fjorton kronor, varför köpte du inte bara en flaska i så fall?"
Tillbaka till kiosken, där jag stod i kö med min Daimstrut och också var törstig som ett as, stirrandes på dryckeskylen så det riktigt vattnades. Men inte kände jag mig värd en flaska vatten inte bara sådär när jag skulle komma hem till kranen om c:a femton minuter och dessutom unnade mig glass huxomfluxom en vardag. Skulle jag då ge den omatematiske lille gossen en flaska bara sådär? Och vad skulle det göra med honom som människa? Gå och tro att man bra kan få saker för att man är lite söt?
Snål är jag alltså inte, men en ständig uppfostrare av våra samhällsmedborgare. En ska inte tro att en är nåt. Knappt vatten värd - bokstavligen.
--------------------------------------------------------------
Men hallå där! Känslan av en fin rabattkupong kan väl inte vara starkare än känslan av att hjälpa en unge i knipa? Vad är det här för jävla resonemang?
Det ska kännas värt det.
De där kronorna jag tjänar på att exempelvis slippa frakten på 39 kr syns inte, men de känns.
Och jag vet att jag är lurad för jag behöver ju inget, kan smörja fejset med matolja, men är det så dumt då att glädja sig åt känslan?
Göra klipp, fynda, få på köpet. Det handlar inte om snålhet, utan bara den där lilla extra känslan.
Men så kommer jag att tänka på när jag köpte mig en Daim-strut härom dagen och pojken i kiosken som frågade:
"Vad kostar vattnet?"
"Femton", svarade expediten.
"Hur mycket saknar du?", frågade jag pojken med vetskap om kronorna som skramlade i min plånbok.
"Jag har bara typ en krona", mumlade han och åmade sig pojkaktigt ur butiken, törstig som ett as säkert.
Jag berättade historien för Per som redan satt i solen med sin glass. Lite skämtsamt sådär:
"Vad trodde han? En flaska vatten för en krona?", och Per frågade:
"Har du fjorton kronor, varför köpte du inte bara en flaska i så fall?"
Tillbaka till kiosken, där jag stod i kö med min Daimstrut och också var törstig som ett as, stirrandes på dryckeskylen så det riktigt vattnades. Men inte kände jag mig värd en flaska vatten inte bara sådär när jag skulle komma hem till kranen om c:a femton minuter och dessutom unnade mig glass huxomfluxom en vardag. Skulle jag då ge den omatematiske lille gossen en flaska bara sådär? Och vad skulle det göra med honom som människa? Gå och tro att man bra kan få saker för att man är lite söt?
Snål är jag alltså inte, men en ständig uppfostrare av våra samhällsmedborgare. En ska inte tro att en är nåt. Knappt vatten värd - bokstavligen.
--------------------------------------------------------------
Men hallå där! Känslan av en fin rabattkupong kan väl inte vara starkare än känslan av att hjälpa en unge i knipa? Vad är det här för jävla resonemang?
onsdag 6 maj 2015
Shopping och en promenad
För första gången på länge promenerade jag idag nästan hela Drottninggatan fram, näsan åt söder. Jag har haft en konstig idé om att jag längtat efter detta stråk, men insåg ungefär vid Hurtigs konditori att det förstås bara varit just en konstig idé. Utanför Åhléns City när jag sicksackat mig fram med vagnen genom folkmassorna, där stod en Michael Jackson-imitatör. Bergsprängarens säregna läte dånade mellan husen mitt i kommersen och stressen och trängseln. I'm bad, I'm bad. Att gå in i en affär och kika lite var det inte tal om, jag ville bara bort från denna gata, upp på Söders höjder, men allra helst till Årsta. Inte ens Lagerhaus gick jag in på!
I Gamla stan blev det knappast bättre, men det kunde man ju räkna ut. Kullerstenar dessutom med sovande baby.
Så kom vi äntligen upp på Söder bland trendsäkra typer och små nätta boutiqer. Men tror ni det var här självaste shoppingsuget slog in? In på Granit och kika lite? Kanske ett par roliga leggings från Monki? Nej, vagnen gick ända till Åhléns Skanstull innan jag hittade en ursäkt för att slinka in och kiiiiika lite bara.
Oooooh, tror ni inte jag ville ha följande:
Kläder med vattenmelonsmönster på till babyn, tigermönstrade byxor till babyn, allt annat mönstrat på hela avdelningen till babyn, kökshanddukar med kurbitsmönster, en skrivbok, pastellfärgade nagellack, cognacsfärgad skinnväska. En bra stund stod jag och smekte varorna innan jag med bestämdhet lade tillbaka dem, men alldeles för länge fastnade jag visst vid de cognacsfärgade skinnväskorna eftersom jag upptäckte flera olika modeller och storlekar. Men jag tog så förnuftet till fånga och rafsade tillbaka dem på ställningen, för att målmedvetet fösa ut vagnen med mig själv i släptåg - mot utgången. Och somliga straffar gud med samma - för DÄR gick min direktbuss från Å till porten, adjöss och good bye!
Budskapet lyder:
När du letar efter någonting du tror att du behöver, så behöver du i själva verket bara en buss raka vägen hem.
För HÄR finns det prylar kan jag lova! Mer om det en annan gång.
I Gamla stan blev det knappast bättre, men det kunde man ju räkna ut. Kullerstenar dessutom med sovande baby.
Så kom vi äntligen upp på Söder bland trendsäkra typer och små nätta boutiqer. Men tror ni det var här självaste shoppingsuget slog in? In på Granit och kika lite? Kanske ett par roliga leggings från Monki? Nej, vagnen gick ända till Åhléns Skanstull innan jag hittade en ursäkt för att slinka in och kiiiiika lite bara.
Oooooh, tror ni inte jag ville ha följande:
Kläder med vattenmelonsmönster på till babyn, tigermönstrade byxor till babyn, allt annat mönstrat på hela avdelningen till babyn, kökshanddukar med kurbitsmönster, en skrivbok, pastellfärgade nagellack, cognacsfärgad skinnväska. En bra stund stod jag och smekte varorna innan jag med bestämdhet lade tillbaka dem, men alldeles för länge fastnade jag visst vid de cognacsfärgade skinnväskorna eftersom jag upptäckte flera olika modeller och storlekar. Men jag tog så förnuftet till fånga och rafsade tillbaka dem på ställningen, för att målmedvetet fösa ut vagnen med mig själv i släptåg - mot utgången. Och somliga straffar gud med samma - för DÄR gick min direktbuss från Å till porten, adjöss och good bye!
Budskapet lyder:
När du letar efter någonting du tror att du behöver, så behöver du i själva verket bara en buss raka vägen hem.
För HÄR finns det prylar kan jag lova! Mer om det en annan gång.