måndag 15 juni 2015

Aaah nystart

Håller på att flytta till Wordpress, så om du har hittat hit är det bättre att du klickar här:

agneslarsson.se
eller
agneslarssons.wordpress.com


lördag 13 juni 2015

Ottar och kärleken

Alldeles nyss kom jag hem från stan efter att ha sett Ottar och kärleken på Stadsteatern. Känner ni igen känslan av att bli lätt upprymd efter en bra pjäs, bok, film, utställning, etc? Inspirerad, glad... En känsla att vilja förvalta på något jäkla sätt. Då är det bra att ha en blogg, men också att jobba som lärare. För här i bloggen kan jag kapsla in alla känslor och alltså bevara dem på något sätt. Och i skolan kan jag försöka sprida känslan till de små samtidigt som de lär sig något på kuppen.

Ottar och kärleken var det.



Vem fan är Ottar? Elise Ottesen-Jensen! Denna i historieskrivningen bortglömda, men superviktiga människa som turnerade runt i Sverige för att visa preventivmedlet pessar, som 1933 grundade RFSU, som kämpade för fri abort och avskaffande av preventivlagarna samt verkade för homosexuellas rättigheter! Elise Ottesen-Jensen! Elise Ottesen-Jensen! Elise Ottesen-Jensen! Elise Ottesen-Jensen!

Jajamen! Utropstecknen är nu oblyga!

Det som var så bra med själva pjäsen, som förstås handlade om Ottar och hennes kamp, var att hon och Moa Martinsson som hon jobbade med, var så ARGA! De SKREK, PUTTADES, SLOGS, KASTADE GREJER! De TOG INGEN SKIT!

Pjäsen avslutades med Ottars begravning, men också med en sorts framåtblick. En Pussy Riot-referens röjde på scen och bilder från dagens samhälle flimrade förbi på en skärm. Självaste Ottar vände på mikrofonen som hon talat i, mot publiken. Mycket symboliskt allting.

Men jag vet inte... Trots upprymdheten och inspirationen som jag känner efter pjäsen, så blir jag liksom lam och handfallen. Hur ser min feministiska kamp ut? Vad är jag arg på, vem jag ska skrika på och putta på? Ska jag skaffa en megafon och starta ett fanzine eller vad är det som gäller?

Hm... Nej, jag vet inte. Men medan jag funderar på hur jag ska kämpa mot orättvisor i världen så kanske Ottar kan få hänga på som en inspirerande maskot och snabbt som blixten dyka fram när det krävs? Vid alla de diffusa tillfällen då det känns olustigt i magtrakten, som att något är fel. De tillfällen då jag överrumplas av det manliga övertaget och blir ännu mer i underläge, alldeles utan svar på tal. De tillfällen då jag inte förrän alldeles för långt efteråt hittar ilskan och orden. DÅ! Då ska Ottar snabbt ge mig styrka att lita på magkänslan och bli förbannad.

fredag 12 juni 2015

Vi har tagit studenten

























Vad är det där som rullar förbi? Det dånar mellan husen och folk skriker, alldeles blöta i trasiga kläder.

Är det en lyftkran med en massa smutsiga ungdomar på? Och där hänger ett trasigt tygstycke med någon form av budskap... "HJÄLP OSS"?

Nej, vänta nu. Det verkar som att de firar någonting. Att de slutat skolan? Vadå, studentfest? Ursäkta? Tolv år i skolan... Livet väntar... Framtiden... Finklänning... Kostym... Champagne... Betyg... Blommor... Smörgåstårta... Fanfarer... Gästbok... Släktingar... Kaffe... Ballonger... Björkris...

Jag fattar 0.

[Försökte hitta en bild på en bil med några djur på flaket som en humoristisk liknelse, men det var lättare sagt än gjort. Nu mår jag istället ganska illa efter att ha googlat "animal transport", "truck pigs", m.m.]

lördag 6 juni 2015

31 år

Igår förmiddag gick jag förbi några studenter som hade champagnefrukost på en gräsplätt bakom sin skola. Min första tanke var att vänligt men bestämt be dem städa efter sig. Men sedan lyssnade jag till mitt hjärta och följande harang flög ur mig:

- Jag blir alldeles rörd när jag ser er... Grattis till studenten hörrni...
- Tack! Och grattis till barnet!
- Eeeh tack..., sa jag och fortsatte gastande över axeln medan jag gick:
- Snart är det ni som går här med barnvagn och det känns som igår sen ni tog studenten!

















Vad gör jag, vem är jag, funderar jag nu. Känns det verkligen som igår sedan jag tog studenten? Har det inte hänt väldigt mycket med mig sedan jag var 19 år och skräpade ner med diverse läckerheter utanför min skola en ljummen juniförmiddag? Jo, men jag tror faktiskt det. Jag tror faktiskt att vi alla kan konstatera bara utifrån dialogen ovan, att jag inte har särskilt mycket alls gemensamt med mig själv som 19-åring, utan att det var en ganska urtypisk 31-årig morsa som kom spatserande förbi gymnasieskolan.

torsdag 4 juni 2015

Dagens outfit

Några grejer jag gått och funderat på idag:

* Det finns många problem här på jorden och ett av dem är blåsten. Babyfilten fladdrar iväg med vinden ur vagnen och picnicfilten far upp i ansiktet på mig när jag försöker slappna av på gräsmattan. Balkongen går inte att sitta på för det dundrar, som vore jag på en båt. Hur länge ska detta fortgå? Jag stannar inne tills det mojnat!

* Sveriges yngsta mästerkock - åh vad jag gillade det programmet och MIN FAVORIT VANN IGÅR! I kommentarsfältet till en instabild på vinnaren som jag lade upp, visade det sig dock att några vänner känner samma avsky för konceptet som jag känner för Smartare än en femteklassare. Jag håller inte med! Det är helt olika saker. Mästerkockarna kan laga mat, de är insnöade på ett tema, ett ämne som de behärskar. Gulliga är de också. Femteklassarna kan inget särskilt. De är bara drillade gaphalsar som dessutom är grundlurade av SVT. Okej, de är säkert jättegulliga, men jag känner inget.

* Har en planerat en kväll framför Lyxfällan och missar första kvarten, då kan det lika gärna vara.

* Jag ser upp till alla som lyckas ha ett städat hem alltid. Ärligt. Hur gör ni? Har ni ett liv? Gör ni något annat än att plocka, plocka, plocka?

* Böcker som inte är så bra har ju ändå blivit utgivna. Kan författaren till en sådan bok se att den är sämre än andra böcker? Hur känns det?

* Jag har märkt att vissa bloggare kallar sin blogg för just livsstilsblogg. Är det ironiskt eller inte? Jag tycker det låter så, hur ska jag säga, konstruerat. Som att bli skriven på näsan. Töntigt kanske? För mig är det alltid viktigt att vara cool. Lika cool som Donya. Och Tina Nordström.



tisdag 2 juni 2015

Dagens shopping

Tog en vända. Lämnade tillbaka en klänning som kändes fånig. Köpte en annan istället. Och:

Såpbubblor till Nora
Silvernagellack till mig
Nagellack - neonorange till mig
Picnicfilt till alla
Krokar till sovrummet
På Myrorna till mig/Nora: "Ett annat liv" av Per Olov Enquist, helt ny och snygg, inbunden, 25 kr = kap. Och så två böcker av Pija Lindenbaum också helsnygga, en om Gittan och en om Kenta.

Så nu är man lycklig!

Carpe diem



 Pappa pratade om den här bilden förut. Nu har jag också sett den på riktigt. 

Det är en bra bild av tryggheten vs. friheten.

Och nu skulle jag kunna skriva en lista på alla mina drömmar, på allt jag "vill göra" och sedan avsluta med: "JUST DO IT" och sen boka en biljett till ehm... Vietnam?

Men det gör jag inte, för jag har ingen lista längre!

Det må vara bökigt att galoppera runt med en plaststol fastknuten i mulen, men hellre en stol i mulen än en mule i stolen.

:)

måndag 1 juni 2015

Fina Tina












Läste ni detta i lördagens DN?

Tina Nordström, en lång intervju, numera min främsta mindlessness-förebild.

Hon som inte grubblar. Bara gör. Lagar mat, tar sig fram, skiter i.

Så brutalt ärlig med att hon "stoppar jobbiga händelser och tankar i en kista som hon låser", att jag direkt undrar när kistan kommer att sprängas och ta hela familjen Nordström med sig (bildligt menat!!!!).

Eller...? Hon kanske bara inte bryr sig så jävla mycket om negativa grejer som händer, hon kanske lägger locket på utan att det kokar över (ursäkta mataforen) (åh nej, tråkig ordvits), utan att det måste bearbetas, pratas ut, grubblas och bla bla bla.

Hon sysselsätter sig. Går på spinningpass, springer och kan inte stanna, lagar mat, skriver kokböcker, är med på teve, säger JA till grejer och är jävligt KÄCK.

Gapskrattar och är trevlig. Alltid glad.

Why the fuck not???!?!?!

Jag tar efter.

Mindlessness alltså. Så nöjd med detta. Ska skriva en bok, självhjälpsbok med livsfilosofi á la fina Tina. Vi som skiter i, ler och är glada, säger ja, lagar mat, är med på teve, skriver böcker, vågar greja loss.

lördag 30 maj 2015

15 år senare


För 15 år sedan gick jag ut grundskolan. Igår var jag på niornas vårfest på mitt jobb. Jag är så fruktansvärt vuxen nu. Ingen tvekan råder längre. Visst, jag kan "känna mig barnslig", "ung i sinnet", o.s.v... Ni kan fraserna. Men vuxen är jag alla gånger.

Ska jag berätta om vårfesten? Orkar ni läsa?

Okej, vad kul! Det hela började i förrgår då det slog mig att en klänning behövde rotas fram - inte i sista sekund och så skor till detta + håret!? Jag lade det på is... Tills igår eftermiddag då det rafsades loss i garderoberna. Alltså mina kläder... Jag borde skapa ett blogginlägg med bildspecial med denna rubrik. "Alltså mina kläder..."

Den där guldaktiga klänningen, syrrans gamla, som jag hade nyår typ 2011/2012 och som är lite trasig, från H&M Divided - använder aldrig, för kort och inte så snygg. En svart trasa i bomullstrikå som skulle känna sig mer rättvist behandlad om den fick kallas nattlinne. Och så Di Leva-särken som verkligen är... superhärlig. Lovar att återkomma den dagen jag använder den. Med bild.

Okej, dessa grejer provade jag, blev svettigare och svettigare, funderade både på att banga och dra till H&M Divided på väg till festen. Men DÅ! Då kom jag på det. Brallorna, Julles gamla från en klädbytardag. En vit skjorta. Pers fluga. Mina svarta finaste småkängor. En kort kavaj. Snyyyyyggt! Då vare bara fram med åbäket till strykbräda (vem stryker regelbundet sina kläder? Kommentera!).

Pendeltåget kändes hemtamt trots lång jobbfrånvaro. Kände jobbkänslan. Pirrigt. Och så skrev jag ett tal till alla nior. Jättepirrigt.

På jobbet träffade jag kollegorna som stod och piffade till sig i personalrummet. Jag förade på rester från eftermiddagens personalmöte samtidigt som jag snyggade till mitt manus.

Klockan 18 började minglet! Och de gled in, alla fiiiiiiinklädda elever med kostymer och klänningar, ashöga klackar, avancerade frisyrer, snygga flugor och slipsar. Åttorna gled runt i serveringsutstyrsel och hällde upp cider i glasen. Det fanns massor av chips och ostbågar att mumsa på. Musikmajjen fotade. Lite duggregn.

Såklart blev det en del bus med platsbyten vid middagen, jag fick t.ex. be en gosse flytta på sig eftersom han satt på min plats. Förrätt, huvudrätt, efterrätt och proffsig prisutdelning av eleverna, typ "klassens lustigkurre/sjusovare/kompis". Gullisar <3

Efterrätten var godast.

Mitt tal gick bra.

Charlotte (hennes blogg: challetutt.se) styrde upp en lek medan vi väntade på att DJ:sen skulle bli redo. "Jag har aldrig..." Det började fint och kontrollerat, men både Charlotte och eleverna blev mer och mer i sitt esse och mot slutet höll jag andan och satt på mina händer av skräck över vilka tokigheter som skulle dyka upp. Hon skötte det dock fint. Och så drog dansgolvet igång, jag kunde schlappna av lite och svänga loss. Kände mig tantigare än någonsin där jag stod och ja, typ svängde med kroppen medan kidsen höll sig i en ring, hoppandes och vevandes.

Kul var det.

Spanade en del på kidsen som inte dansade, men som stod där jävligt obekväma (eller inte?) och jag kände den 16-åriga känslan i hela kroppen fast detta var 15 år senare. Usch och blä för att vara tonåring ibland alltså. Men jag ska inte måla fan på väggen heller, de kanske inte ville dansa! Det är ju också en viss coolhetsfaktor i att bara skita i, bara stå och bektrakta pöbeln, sen smyga hem och skriva en dikt om alltihopa.

Plötsligt ville jag hem till verkligheten. Jag är snart 31 år för fan. Speedad på Fanta med öron som höll på att sprängas av för skarp diskant, skyndade jag till pendeln.

Avslutningsvis kan jag toppa med att Per ringde på hemvägen, nykräkt med yrvaken baby. Den här dagen har således bestått av att handla blåbärssoppa, polarkaka, etc. samt promenera i spöregn för att slippa vara hemma i sjukstugan.

Puh!




Slutsats:
Jag älskar att vara vuxen.
Jag älskar mitt jobb.

Kruxet med att ha en morgontidning

Jag fick för mig att börja prenumerera på DN igen, pappers-dn alltså, den där tjocka prassliga grejen som plumsar in i hallen mitt i natten. Själv har jag aldrig störts av plumset, men i samma veva som prenumerationen satte fart började också babyn att vakna vid nya tider på ett nytt sätt. Vi lade samman 1 och 1 här hemma och jag styrde snabbt upp en skylt (mindlessness). 

"Vänligen lägg DN utanför dörren. Tack!"

Naj, naj, det funkade icke. Jag fick göra om. Klippte så ut själva DN-loggan från tidningen själv och skapade denna: 


Det funkade bättre, men inte alldeles säkert och därför hämtade jag världens bästa tejp, maskeringstejpen och skapade följande anordning:



Frid och fröjd!

Förutom att det ligger olästa tidningar i hela lägenheten. Svårt att praktisera mindlessness när det gäller att fördjupa sig i diverse ämnen, men att bläddra igenom lite snabbt går finemang - för att sedan ta blaskan under armen och dumpa direkt i insamlingen på dagens promenix.

torsdag 28 maj 2015

Lilla birdie

Ritade ett gäng fåglar till en vän som behövde små figurer till en grej som jag ska visa sen och såhär blev det:









onsdag 27 maj 2015

Project!

Jag har en idé som jag går och fnular på inför hösten då jag ska vara hemma ett halvår till med babyn, nämligen att åka runt på öppna förisar lite här och där som ett slags "socialt experiment". Redan nu efter att ha besökt endast två öppna förisar + några sångstunder på olika bibblor + två kyrkor, har jag lyckats observera olika stilar beroende på location och detta gör mig rätt nyfiken... Vad har bebisar för klädstil i Saltis, Hjulsta, Farsta och Huddinge? Hur går snacket på en öppen föris i Jordbro, i Järna, på Kungsholmen eller i Upplands Väsby? Det enda tråkiga med experimentet är att behöva kuska runt så jävligt, annars tror jag det skulle göra mig gott med nya intryck och kanske skulle jag även behöva göra upp med ett gäng fördomar? Vad tror ni? Bra grej?

tisdag 26 maj 2015

Kommentatörerna

Tack faster, Emma, K, pappa, Challetutt, Hanna som droppat kommentarer här på nya bloggen. Det är jättekul att få kommentarer alltså! Därför kommer jag nu att kommentera på alla bloggar jag läser, vilket ju också genererar lite PR för den egna bloggisen... *TUMMEN UPP & SMILEY*

måndag 25 maj 2015

Söndagsdelen

Förr i tiden hade DN alltid en längre intervju med en kändis i söndagsdelen och så en ruta där kändisen beskrev "en typiskt vanlig söndag". Jag vet inte varför, men jag har alltid älskat den där rutan "vanlig söndag". Nu har jag börjat prenumerera på pappers-DN igen och vad hittar jag, i fredagens tidning visserligen, men ändå. Självaste Boeoes Kaelstigen som beskriver den kommande helgen! Och ingen dålig helg var det heller. Releasefest för sitt eget album, besök på olika restauranger med kinesisk mat, konstutställningar, inspelning i studion, m.m... Dock råkade Kaelstigen själv uppdatera sin Insta från Malmoe och någon resa till Skåne kunde jag inte läsa om i DN. Lita inte på DN alltså!

I alla fall så leder detta in oss på ett nytt tema:

"Min måndag!"  
(observera praktisering av mindlessness hela dagen, se kursiv stil och läs mer här: http://agneslarsson.blogspot.se/2015/05/mindlessness-guiden.html)

Vaknar kl 03 av baby som vill dia, påminns om att syrran övernattar i min säng. Vaknar igen kl 07, sätter på kaffet och snor ihop en smoothie för två. Babyn äter s.k. "grötkakor" som jag snott ihop dagen innan för att hon ska kunna äta själv istället för att bli matad som hon brukar bli, vilket i och för sig är mysigt men inte så effektivt. Jag trycker några mackor. Syrran lånar trimmern och snaggar nacken, jag försöker få babyn att sova men misslyckas och vi kastar oss ut alla 3 på desperat promenad innan babysimmet. Babyn måste sova, men mina stresshormoner har tydligen förgiftat hela vagnen. 

"Vadå måste sova? Bebisar tar sig den sömn dom behöver. Ta det piano morsan." Jag hör nog hur det rasslar till i kommentarsfältet... Håller lite med. Men tror att det blir roligare på babysimmet om hon inte är dödstrött. 

Det blir en powernap för lillan, sen glider vi in på babysimmet. Ja, syrran med, eftersom hon helt spontant hängde på med lånad bikini som jag rafsade fram ur en låda därhemma.

Så badar vi våra 30 min, svabbar av oss lite snabbt och drar till Medis för ett BK-mål. Tänker på vägen dit: visst, 90-talet är tillbaka, men vissa grejer kan vi väl bara skippa? Jag talar om en viss sorts underbyxa. Syrran drar till plugget, babyn somnar och jag glider in på Monki, tjackar två klädesplagg. Sedan inser jag att hela eftermiddagen hägrar utan planer, så jag slänger iväg ett mess i en chattgrupp. 

Möter upp "Clarence" på en öppen föris i närheten, matar babyn, är med på sångstund och lär oss lite nya truddelutter, hänger... De stänger. Vi drar till Nytorget och drar en cappo, snackar lite om lathet vs. duktighet. Önskar en medelväg. Drar till Skrapan och kollar efter en bok, men sen säger vi hej då och jag promenerar söderut och hinner precis med min specialbuss vilket får mig att strunta i att glida in och köpa silvernagellack! Win-win-win - mindlessness de luxe! 

Hemma har klockan hunnit bli fem. Jag hänger snabbt upp de dyngsura babysimsgrejerna från förmiddagen, tinar lite barnmat som jag snott ihop och kokar ett paket nudlar till mig själv. 

Babyn är trött, jag är trött. Vi ligger på golvet. Är uttråkade. Jag far upp med benen i luften, typ "skulderstående" för er som kan yoga, viftar lite med benen. Som jag aldrig hört henne förut börjar babyn att skratta alldeles självmant, ett riktigt "haha", "hehe". Känner mig fjantig men glad och fortsätter såklart att tramsa hit och dit för att få höra denna melodi igen. Sen blir hon helt slut och somnar snabbt.

Det var min måndag det. Men blev ju inte som i DN söndag direkt där de beskriver hur en helt vanlig söndag skulle kunna se ut eller kommer att se ut. Det här blev ju mer som en dagbok i presens. Dåligt. Jag ska skriva en riktig "typisk söndag" någon gång. Kanske "drömsöndag"? En kompis till "DN Drömbostad"?

fredag 22 maj 2015

Mindlessness-guiden

Mindfulness vet ni alla vad det betyder va? "Medveten närvaro", att vara i nuet, o.s.v. (för den nyfikne: läs mer på 1177). På 1177 läser jag att mindfulness används för "att få ett ökat lugn och gå ner i varv", men för alla oss som behöver gå upp i varv kommer nu det senaste, nämligen mindlessness! Mindlessness kan översättas som ungefär: "tänk inte - bara gör" och det är jag som har skapat konceptet.

Mindlessness-guiden

Att börja med mindlessness är enkelt. Du kan praktisera det i princip när som helst, mitt i vardagen. Syftet är att inte tänka så mycket, utan göra saker snabbt och effektivt för att få undan, komma ikapp, nollställa. Man kan säga att själva basen till mindlessness är att göra flera saker samtidigt och inte tänka. Här kommer några exempel på hur just du kan använda mindlessness i din vardag:

- Gå aldrig tomhänt i hemmet, utan transportera alltid saker till sina hemvister (diskmaskinen, tvättkorgen, etc...).
- Fokusera inte så mycket på vad du gör. Du har väl kokat pasta förut? Det är bara att göra, samtidigt som du kan ägna tankarna åt att planera nästa steg.
- Visst, det är väldigt skönt med en varm dusch på morgonen, men att stå där i duschen och känna efter gör bara att du går ner i varv. Dra ner på temperaturen! (Varför inte ta med en scotch brite och diskmedel så kan du riva av lite städning på samma gång).
- Hänge dig aldrig så mycket åt matlagning att köket tar tre gånger så lång tid att städa i ordning som maträtten tog att laga. Var snabb och effektiv, aldrig sävlig. Ha en fräsch disktrasa eller flera till hands! Och inget skräp i vasken för fan!

*********************************

Någon kanske tror att jag skojar? Att detta är ironi, att jag i själva verket vurmar för ursprungskonceptet mindfulness? NEJ NEJ NEJ! Mitt nya är att göra saker snabbt och effektivt. Få undan och "göra bort" som Maj i Kristina Sandbergs trilogi skulle ha sagt. Köket ska nollställas, tvätten ska in i skåpen, fönstren ska tvättas. MEN SNABBT och UTAN KNUSSEL.

Lovar att återkomma med en rapport om hur detta har förändrat mitt liv, men såhär efter bara ett par dagar kan jag säga att jag är positivt överraskad och också mätt i magen efter att idag ha snott ihop auberginer i ugnen.

torsdag 21 maj 2015

Kom out

Borde väl outa att jag skriver här. Är väl konstigt att skriva massor på en blogg som ingen läser. Men fruktansvärt pinsamt att länka på Facebook med allt vad det innebär. Åh gud, skäms vid skärmen nu.

Känner bara för ärlighet. Pallar inte spela allan och låtsas vara självsäker och tuff.

Men gillar inte heller det här ursäktande mjäkandet som typ: "ååå vad ful nu slänger jag den här teckningen...." och de andra fritidsbarnen bara: "neeeej lägg aaaav asså".

Om en människa vill skriva och inte bara för den egna mappen, så gör hon det. Det blir ett annat skrivande när hon ska klicka på "Publicera", det är kul, det är en utmaning, det är utvecklande att formulera sig. Men hon förväntar sig inte att någon ska ta sig tid att läsa, det vore befängt för är det någonting folk inte har tid med just nu så är det att läsa. Särskilt babblande bloggar om ingenting av ingen särskild!

Men, här kommer twisten:

JAG LÄSER JU ANDRAS BLOGGAR SOM HANDLAR OM INGENTING AV INGEN SÄRSKILD. Varför jag gör detta vet man inte. Kanske nyfikenhet, kanske lathet, kanske dumhet.

Så kanske, kanske blir detta läst? Hur som helst: eftersom du läser så +++TACK+++ för det du. Och hjärligt välkommen.

onsdag 20 maj 2015

Hyllning

Ja hej! 

Det var jag igen. Föräldraledig vet ni, men inte bara mamma utan lärare också. Har nu förstått att jobbet hamnar någon annanstans än i tankarna när jag är hemma med baby, min naiva bild av att jag skulle sitta och förkovra mig i skolgrejer under föräldraledigheten är ganska raserad (nåväl jag ska försöka mig på att lärarlyftsplugga i höst, men ändå). 

Idag började dock hjärtat klappa sådär jobbpeppaktigt igen eller kanske var det abstinensbesvär. Det smög sig på redan igår kväll då en kompis meddelade att hon skulle på sitt första lärarvikariat dagen därpå och så ringde hon idag på rasten utan gråt i halsen, snarare peppad hon med och lite smånervös inför nästa lektion med en mytomspunnen sjua. Senare idag genade jag över skolgården här i grannskapet. Massor av ungar lekte där ute, på bollplanen, i klätterställningen, i olika målade rutor på marken. Babyn min tittade storögd på barnen och jag lyfte själv på ögonbrynen när jag hörde en 11-åring någonting slänga ur sig: "Smoke weeed everydaaaay", innan han dribblade vidare. Man bara: va...?



Skolpersonal satt här och där i sina gula rastvaktsvästar, smygsurfande allihop, njöt av solen säkert, men stressade över att behöva rastvakta när de borde fixa grejer. Jag lämnade skolgården med ett fånigt lärarleende och formulerade en lista i huvudet till ljudet av studsande basketbollar långt där borta.

Listan på allting som gör mitt yrke till ett så fantastiskt yrke och varför jag trivs i skolan:

* Jag hänger med tonåringar varje dag och har därmed koll på väldigt mycket coola grejer.
* Jag äter i en skolmatsal - så mycket jag orkar, buffé varje dag, obegränsat med mellanmjölk.
* Att skriva på en white board tycker de allra flesta är svinkul. Jag gör detta dagarna i ända.
* Jag väljer litteratur som vi ska läsa.
* Jag kan högläsa bara ett skitbra kapitel hur vilken bok som helst om jag känner för det.
* På rasten kan jag spela biljard (aldrig hänt i och för sig)...
*...eller hänga i ett prima bibliotek och surra med en schysst bibliotekarie (desto oftare).
* Jag kan tända några ljus en lektion och läsa typ Mumin.
* Eleverna kan sedan jobba med att bygga ett mumintroll i... bark om jag tycker det är en festlig idé.
* Dessa tonåringar som jag träffar varje dag, de träffar jag alltså oftare än mina egna vänner. Vi blir på något sätt ganska nära. Och det är trivsamt. 
* Om jag behöver kontorsmateriel så går jag och hämtar det hos vaktmästaren. Ni fattar? Ett nytt kollegieblock, äkta kulspetspennor, inte torra white board-pennor, o.s.v... Vardagsglädje vardagsglädje.
* Jag har grejer att göra hela tiden.
* Jag skriver snygga uppgiftsinstruktionspapper.
* Jag ritar diplom till elevrådet. 
* Jag börjar snortidigt varje morgon, vilket betyder att jag med all rätt kan gnälla på morgontrötthet.
* Skrivhäften.
* Lamineringsmaskin.
* iPad Mini.
* Klasskassemuffins.
* Läxhjälp.
* Dataskåp.
* Arbetslagsmöte med hembakt sockerkaka av flink kollega.
* Powerpointpresentation.
* Kaffemugg.
* Luciatåg.
* ...

Nej, den tar inte slut men nu måste jag sova. Vill bara betona att listan inte på något vis är ironisk! Jag gillar verkligen mitt jobb, jag älskar möten och jag ser fram emot att få vara i skolan igen. Dock är det ett tag kvar, så jag ska njuuuuta musten ur att visserligen vakna i ottan även nu, men att inte på direkten behöva kliva opp och fixa för att masa sig till pendeln och lektion klockan åtta med ännu tröttare elever som ska analysera typ Det osynliga barnet.

God natt alla mina läsare. Fniss!
Jag har ju inga.

lördag 16 maj 2015

Smartare än Lasse Kronér

"Smartare än en femteklassare" är ett riktigt asdåligt tv-program. Först störde jag mig bara på de lillgamla barnen, små besserwissrar invaggade i tron om att kunna mer än en vuxen exempelvis ingenjör, marinbiolog, bibliotekarie. Nej hörrni duktigpettrar: vuxna kan mer (oavsett yrke). Slutpratat!

("Men kolla inte på det då". Jag hör nog hur det rasslar till i kommentarsfältet av alla mina läsare som nu retar sig mer på mig och mitt tungsinta lynne än vad jag retar mig på Kronérs motsatta.) 

Hur som helst, gör vad ni vill, så här ligger det till: Den vuxna person som tävlar är ute efter att vinna pengar, närmare bestämt 250 000 kronor som mest. Barnen, de får inte en krona. Om den vuxne är osäker på svaret kan den be ett barn om hjälp och om barnet kan svaret vinner den vuxne pengar. Men om barnet svarar fel så förlorar den vuxne pengar! 

Hur sjukt är inte det här??? Vem har kommit på upplägget och hur kommer det påverka barnen i förlängningen????? 

1) Barnen luras i att de är smartare än en vuxen bara för att de alldeles nyss ägnat ett halvår åt att plugga in typ planeternas namn och ordning eller hur många prickar som finns på en nyckelpiga. Jag frågar mig: Hur mår dessa barn när polletten en dag trillar ned och de förstår sanningen?

2) Om de kan svaret men inte den vuxne, så får den vuxne massa pengar. Är inte detta att utnyttjas på ett alldeles fruktansvärt sätt?

3, och här kommer bomben) Om de inte kan svaretförlorar den vuxne pengar. Förstår ni? Förstår ni skammen, pinsamhetskänslan, skulden i detta? Att på bästa sändningstid svara fel och förstöra allt? De är elva år Lasse! Elva!

Som ni säkert redan har listat ut så kollar jag inte jättemycket på detta program, men ibland råkar det flimra förbi, t.ex. ikväll och då stannar jag en stund för att gotta mig i misären en aning. Som tur är kommer det något gött ur detta, nämligen att jag har en alldeles lysande programidé!!!!!!!!!

Smartare än en femteklassare - tio år senare
eller
Min sanning - Smartare än en femteklassare

"Hej Hedda, välkommen hit. För tio år sedan var du med i Smartare än en femteklassare."
"Mm det stämmer."
"Minns du den perioden?"
"Ja, det var en härlig tid."
"Du minns det så, som en härlig tid säger du?"
"Javisst, det var det då. Man trodde man var smart. Levde på det."
"Men sen hände nåt?"
"Ja..."
"Kan du berätta om det?"
"Ja alltså, när kamerorna stängts av och hypen lagt sig så insåg man liksom. Att man inte alls var så smart som man trott."
"Vad kände du då?"
"Skam..."
"Skam säger du?"
"Ja... Och så kände man sig lite dum. För mig var det kanske extra jobbigt efter det där som hände..."
"Vad var det som hände, där 2015, i tv-studion? Kan du berätta Hedda?"
"Mm alltså jag svarade fel..."

(O.s.v., o.s.v....)

Jag är i alla fall smartare än Lasse Kronér. ©




torsdag 14 maj 2015

En byrå

Per smygbytte bakgrund på min mobil som ett hån åt att jag förälskat mig i en serie byråer från Ikea. Senaste dygnet har jag nämligen rört mig i lägenheten med en tumstock i bakfickan för att mäta varje skrymsle i hopp om platser för olika sorters moduler.

Hör inte det till mänsklighetens kärna? Att hitta moduler som kan förvara smått och kringliggande, sådant som används ibland eller kanske, sådant som inger en känsla av trygghet och rikedom? Jag föreställer mig NORDLI som omfamnande hamnar att vila i efter en lång dag på stormigt hav, eller som små oaser att hämta näring och kraft ifrån för att orka axa vidare.

NORDLI kommer snart att ingå i varje gillestuga, bli lika svennig och lika oumbärlig som BILLY, EXPEDIT och LACK tillsammans. Jag är inte sponsrad och har ingen kupong. Är bara nykär och euforisk och snart står en ny byrå i vårt hem. Lovar att återkomma med en recension eller möjligtvis dikt på temat. 


Listornas lista

Mamma var här igår, erbjöd sig att långpromenixa med babyn till helgen och vi svarade att det vore ju skönt, hinna fixa lite grejer i lugn och ro. Hon sover nämligen inga längre pass dagtid här hemma, max en halvtimme på förmiddagen. Som nu. Och vilken halvtimme! Här kommer den, listornas lista, allt som ska fixas när lugn och ro finnes:

* Läsa bokklubbsbok
* Läsa de andra böckerna, de som ligger här och väntar, bl.a. alla Knausgårdarna.
* Läsa veckans DN-blaskor
* Läsa lite i alternativa tidningar för lite bredd
* Lyssna på poddar
* Tvätta fönstren
* Stryka
* Styra upp i köksskåpen som fortfarande har en helt ogenomtänkt struktur från inflytten för c:a 3 år sedan och som spårade ur ytterligare när jag kom hem med vackra arvegods från farmor förra våren
* Åka till Bauhaus och köpa grejer till en dusch
* Riva ut duschkabinen och åka till tippen med denna
* Nytt handfat
* Montera hyllor i badrummet
* Inreda ett mysigt barnrum till babyn och skapa en blogg om detta
* Skriva dagbok
* Rita nåt
* Förverkliga alla idéer
* Plantera om
* Hänga upp tavlor
* Rama in en gammal affisch
* Rensa bland mina grejer på pappas vind
* Bjuda folk på spontan brunch
* Starta en surdeg
* Lära mig sy
* Sticka klart halsduken om jag minns hur jag gör
* Läsa Jesper Juul
* Köpa Sats-kort och träna några gånger i veckan
* Göra yoga varje morgon
* Dra ner på kolhydraterna
* Löpträna mån, ons, fre
* Se lite nya filmer
* Följa en bra tv-serie
* Sluta kolla på Lyxfällan
* Skicka in ett bidrag till en novelltävling
* Gå med gamla kläder till närmsta second hand och skaffa en decent basgarderob
* Bubblare: DIY:a nya lampskärmar till inte mindre än 3!!! lampor.
* Ha en bäddad säng och få in överkastsrutin
* Bada fotbad
* Ta hand om disken
* Lägga bönor i blöt
* Sätta surdegen
* Blogga om böckerna jag läst
* Boka en resa
* Koppla av och ladda batterierna
* Och på't igen


Adjöss, nu är hon vaken!

Bilden: Läsa bokklubbsbok och DN och borde måla naglarna, istället bloggar jag som ni märker. 

onsdag 13 maj 2015

Kupongkärring

Igår blev jag kallad kupongkärring av min syster när jag tipsade henne om en skitbra rabatt. Sedan dess har jag grubblat.

Det ska kännas värt det.

De där kronorna jag tjänar på att exempelvis slippa frakten på 39 kr syns inte, men de känns.

Och jag vet att jag är lurad för jag behöver ju inget, kan smörja fejset med matolja, men är det så dumt då att glädja sig åt känslan?

Göra klipp, fynda, få på köpet. Det handlar inte om snålhet, utan bara den där lilla extra känslan. 
Men så kommer jag att tänka på när jag köpte mig en Daim-strut härom dagen och pojken i kiosken som frågade:
"Vad kostar vattnet?"
"Femton", svarade expediten.
"Hur mycket saknar du?", frågade jag pojken med vetskap om kronorna som skramlade i min plånbok.
"Jag har bara typ en krona", mumlade han och åmade sig pojkaktigt ur butiken, törstig som ett as säkert.

Jag berättade historien för Per som redan satt i solen med sin glass. Lite skämtsamt sådär:
"Vad trodde han? En flaska vatten för en krona?", och Per frågade:
"Har du fjorton kronor, varför köpte du inte bara en flaska i så fall?"

Tillbaka till kiosken, där jag stod i kö med min Daimstrut och också var törstig som ett as, stirrandes på dryckeskylen så det riktigt vattnades. Men inte kände jag mig värd en flaska vatten inte bara sådär när jag skulle komma hem till kranen om c:a femton minuter och dessutom unnade mig glass huxomfluxom en vardag. Skulle jag då ge den omatematiske lille gossen en flaska bara sådär? Och vad skulle det göra med honom som människa? Gå och tro att man bra kan få saker för att man är lite söt?

Snål är jag alltså inte, men en ständig uppfostrare av våra samhällsmedborgare. En ska inte tro att en är nåt. Knappt vatten värd - bokstavligen. 

--------------------------------------------------------------

Men hallå där! Känslan av en fin rabattkupong kan väl inte vara starkare än känslan av att hjälpa en unge i knipa? Vad är det här för jävla resonemang?

söndag 10 maj 2015

Utelivet och bakomdansarna























Idag är det söndag och jag sitter i en fåtölj med en kopp te. Men i fredags var jag ute på klubb för första gången på väldigt länge. Vääldigt länge alltså. Detta planerades redan i början på veckan eftersom Emma skulle fylla år på fredagen, vilket betytt att jag hela veckan sett fram emot detta och varit lite småpirrig sådär.

(Jag sitter i bebisens rum. Genom en reflektion i vardagsrumsfönstret ser jag in i köket. Och vad ser jag? Jo, att Per rullar kokosbollar till kvällsmat. Eftersom jag ser honom i fönstret ser det ut som att han bokstavligen står i himlen och rullar kokosbollar. Så symbolisk. Så fint!)

Småpirrig var det. Och så kom fredagen! Hur blev det sen då? Till att börja med hade jag för länge sedan bestämt skor för kvällen, ett par svarta platåaktiga som jag köpte för över ett år sedan men bara använt en gång: på min egen 30-årsfest. Vad jag mer skulle ha på mig hade jag som vanligt inte ägnat en tanke. Det kommer alltid som en överraskning och är lika för jävligt varje gång, jag rabblar ramsor om hur fuuuula kläder jag har och jag har FAN INGENTING att ha PÅ MIG och jag ser så TÖNTIG UT, som en MORSA PÅ AW!!! Per hjälpte mig, tack gode gud för honom. Det hela slutade med en klassisk Agnes-outfit som funkar till både vardag och fest. Avslappnat med blåjeans, en ostruken fladdrig något oversized, urtvättad skjorta hittad på second hand men ursprungligen från typ Kappahl, min nya snygga vårjacka och nej, inga genomtänkta dojjor, utan helt vanliga Converse. I soffan låg leopardkavajen, i sängen kjolen och strumpbyxorna. Långt inne i skogarderoben: festskorna. Däremot vågade jag mig på något mer smink och fick ganska markerade ögon vilket i alla fall bebisen tyckte var spännande. Läppstift gör ju alltid också susen - så även i fredags.

Detta med kläder hörrni. Kläder och "stil". Att känna mig som mig själv vad det nu är, är alltid det viktigaste för att jag inte ska bli orolig, stressad och känna mig i otakt och som insmord i något äckligt. Jaaaa, det är basala skitproblem, men wtf det här är ju en modeblogg, okej!? En dag på jobbet i tveksamma kläder är en jävla skitdag oavsett hur mycket orättvisor i världen det finns. Så blir det plötsligt partaj vilket är jättekul och man ska "klä opp sig" som om det vore maskis. Klack, klack, foundation och tunna strumpbyxor. Nej, nej, inte min grej.

Vi började med pizza hos födelsedagsbarnet och jag försökte sno åt mig lite kvalletid med hennes unge. Sedan bestämde vi oss för taxi till stället och stället var: Panama Francis som det numera heter, tidigare Sommar tror jag, men allra tidigast Trädgården. Jag hade väntat mig att stå i kö och frysa vilket jag inte alls såg fram emot, men när var bara var att glida in blev jag ändå besviken och tänkte: Vad? Inget folk? Inget kul? Fel ute?

Som så många andra hängde jag mycket på det där stället för c:a 5-10 år sedan (vet inte exakt när?) och det var typ exakt likadant där nu. Kändes tryggt alltså! Vi bestämde oss för att hänga i rummet längst in för där var det mest folk och bäst musik. Den lilla dansringen började anta sin välkända form och vi blev mer och mer taktsäkra. Och då. Då kom allt tillbaka. Då mindes jag, då mindes jag ett fenomen jag inte tänkt på på väldigt länge, men som är så signifikant för vissa dansgolv. Just det! De där, de där bakomdansarna. Som smyger upp bakom en utvald lady, som står c:a 10 cm bakom henne och tafatt rör på kroppen fram och tillbaka och tittar på henne med lite halvöppen mun. Den förste i rutig flanellskjorta, han tog rygg på Maria han, stod bakom henne och vaggade, höger, vänster. Kanske en halv låt? Sedan smög han vidare... Senare såg jag honom bakom dansgolvets längsta tjej som verkade självsäker och cool i trendsäker magtröja och hög tofs. Kvällens andre bakomdansare vågade sig in i vår ring, men rörde sig ännu mindre till musiken än den förste och snarare stod stilla och stirrade - på mig, tror jag! Jag blev mycket nervös av detta och ville absolut inte titta tillbaka, men inte heller visa att jag var nervös för det kunde ju tolkas som att jag var lite sådär... förlägen och smickrad. Vilket jag INTE VAR! Seriöst. Snabbt gjorde jag en förflyttning till andra sidan ringen vilket gav mig mer överblick och han gled snart undan. En tredje typ hade träningsjacka på sig och stod helt stilla med benen, men liksom vred överkroppen. Bakom Victoria.

Bakomdansarna är superduperobehagliga, anser jag. Om du läser detta och vet med dig att du är en bakomdansare: bara sluta. Istället kan du närma dig den eller de som du vill dansa med eller prata med och liksom dansa med, d.v.s. se i ögonen, le lite, röra mer dansant på kroppen, klappa händerna kanske. Välkommen in i ringen, men strunta i smygandet, vaggandet, stirrandet.

Trots allt vande vi oss ganska snabbt vid bakomdansarna och jag fokuserade mer på att spana in vad folk hade på sig. Väste till Emma: "jag tror jag ska bli hiphopare", men strax efter att jag synat Linda Pira-kopian fastnade jag istället för den här coola 90-talsgrejen som ändå dominerade. Spice up your life alltså.

Danselidansa, hänga ute, hänga inne, dricka öl, gå på toa, sitta och deep talka lite, hälsa på nån som nån kände. Det är väl det det handlar om ifall vi ska teoretisera företeelsen: att gå ut. Trevligt, kul, härligt, svängigt. Men så tar det stopp och man vill bara hem! Vi tog taxi och det gick snabbt och när jag låste upp dörren vaknade babyn av dörrljudet, men det var bara mysigt för då fick jag se att hon faktiskt finns och att nu är nu, trots tidsresan i en verklighet "där ute" som är precis som förut.

Snart ser ni mig i vimlet igen, det kan jag lova!


onsdag 6 maj 2015

Shopping och en promenad

För första gången på länge promenerade jag idag nästan hela Drottninggatan fram, näsan åt söder. Jag har haft en konstig idé om att jag längtat efter detta stråk, men insåg ungefär vid Hurtigs konditori att det förstås bara varit just en konstig idé. Utanför Åhléns City när jag sicksackat mig fram med vagnen genom folkmassorna, där stod en Michael Jackson-imitatör. Bergsprängarens säregna läte dånade mellan husen mitt i kommersen och stressen och trängseln. I'm bad, I'm bad. Att gå in i en affär och kika lite var det inte tal om, jag ville bara bort från denna gata, upp på Söders höjder, men allra helst till Årsta. Inte ens Lagerhaus gick jag in på!

I Gamla stan blev det knappast bättre, men det kunde man ju räkna ut. Kullerstenar dessutom med sovande baby.

Så kom vi äntligen upp på Söder bland trendsäkra typer och små nätta boutiqer. Men tror ni det var här självaste shoppingsuget slog in? In på Granit och kika lite? Kanske ett par roliga leggings från Monki? Nej, vagnen gick ända till Åhléns Skanstull innan jag hittade en ursäkt för att slinka in och kiiiiika lite bara.

Oooooh, tror ni inte jag ville ha följande:
Kläder med vattenmelonsmönster på till babyn, tigermönstrade byxor till babyn, allt annat mönstrat på hela avdelningen till babyn, kökshanddukar med kurbitsmönster, en skrivbok, pastellfärgade nagellack, cognacsfärgad skinnväska. En bra stund stod jag och smekte varorna innan jag med bestämdhet lade tillbaka dem, men alldeles för länge fastnade jag visst vid de cognacsfärgade skinnväskorna eftersom jag upptäckte flera olika modeller och storlekar. Men jag tog så förnuftet till fånga och rafsade tillbaka dem på ställningen, för att målmedvetet fösa ut vagnen med mig själv i släptåg - mot utgången. Och somliga straffar gud med samma - för DÄR gick min direktbuss från Å till porten, adjöss och good bye!

Budskapet lyder:
När du letar efter någonting du tror att du behöver, så behöver du i själva verket bara en buss raka vägen hem.

För HÄR finns det prylar kan jag lova! Mer om det en annan gång.



måndag 4 maj 2015

Att börja...

...är inte lätt. Hur då liksom och om vad? Så självutlämnande blir det också, även om jag försöker vara allmän. Mitt för- och efternamn.se till och med. Men jag känner i hela kroppen att det just nu skulle passa så förbaskat bra att just blogga. Jag är ju egentligen en sådan som bloggar, visste du det? Nu kommer det: den där ursäktande stilen, hålla ryggen fri, o.s.v... Lika bra att låta bli då.

Livsstilsblogg - finns det något fulare ord?

Låt mig börja med en enkel dagbok.

MÅNDAG
Vaknade tidigt av babyjoller, men fick sova vidare en stund. Frukost var det ont om, skåpen gapade tomma liksom min mage, men påhittig som jag är stekte jag på det sista ägget, delade på hälften och lade som pålägg på en varsin knäckeskiva. Den sista skvätten mellanfil fick gå med en hackad äppelbit som legat och brunat till sig i kylen över helgen. Men ett delat äpple håller sig längre än jag kunde tro visade det sig! Så strödde jag Santa Maria ingefära och ringlade honung på filen och det kändes riktigt festligt till slut. Kaffe fanns det också.

Babysim heter det på måndagsförmiddagar. Vi gillar det skarpt, är bäst i bassängen. Kommer dit och äger stället bara. Firade med för stark mat på Peony.

När vi kom hem en sväng bestämde jag mig för att inte värma en tragisk Nestlé-burk till babyn, men hon var inte så sugen på det hemlagade och jag kände ändå att varför inte, varför inte, varför inte bara köra de där burkarna (ok, det finns andra märken, ville mest spä på) till babyn utan minsta dåligt samvete och så lagar vi egen babymat när vi känner för det. Orkar inte vara en sån där morsa jag säger till andra att de inte ska vara för att det är så onödigt att gå runt med dåligt samvete för allt man inte gör istället för att känna sig nöjd och belåten med allt man gör. Klassiskt tema.

Nåväl, vi tog oss till Söder jag och babyn, mötte upp Malin och så fikade vi vid Nytorget, latte och bulle, såg kändisar och en tv-inspelning med en programidé som jag redan kommit på för lääänge sedan. Blev faktiskt skitsur för det, kanske skriver något längre om saken senare... Vi får se... Förbannad blir man i alla fall!

(Nu när jag skriver stryker Per runt i lägenheten och gör sig i ordning för läggdags, typ hänger tvätten, hämtar vatten, släcker lampor vilket gör det väldigt svårt att koncentrera sig. Du vet när du väntar på att någon ska gå och så tar det bara för lång tid, allt blir utdraget och det händer aldrig. Nu kommer han in här i vardagsrummet, kollar om förstärkaren är avstängd vilket den är och frågar: vad är det här för konstigt program, om teven som står på mute. Det är något "Hela blabla bakar", men jag mumlar: nåt bakprogram. God natt, säger han. Mm god natt.)

Malin och jag hittade en extreemt märklig gemensam nämnare, tyvärr kan jag inte skriva om det, men det var som sådär helt supermärkligt. Om det hade varit en film hade man tyckt att det var stört överdrivet.

I regnväder promenerade vi hemåt, över den bullriga, blåsiga Skanstullsbron och jag kände lite livet i mig, kom hem med blöta hårtestar och utbrast nästan ett: "aah härligt", men inte.

Per stod och dammsög i bara fillifjongerna, jag lämnade babyn och gick till Ica. Surrade i telefon med syrran på vägen men använder ej headset så det blev ganska jobbigt till slut med kundkorg på armen, men det är värt det väldigt länge bara för att få prata med henne.

Hemma igen var babyn trött och hungrig, klunkade välling och somnade snabbt. Vi vuxna lagade pasta carbonara, snabbstädade och kollade på två dåliga tv-program. Åh vad jag ska skriva om det här i bloggen snart. Om all dålig tv! Visst, jag fattar att det är svårt att skapa ett helt tv-program, en serie eller vad det nu kan vara, but still!!! Jag tycker det är extremt konstigt att det sänds ett sådant massiv av extremt dåliga, sega och ointressanta program. Ungefär lika konstigt som om någon alltid skulle tala i tempusformen preteritum. Och det vet jag eftersom jag nyss har träffat på en.

Förlåt, förlåt om jag tråkat ut dig! Lova att inte håna mig på något sätt bakom min rygg i så fall, typ:
- Såg du att Agnes har börjat blogga?
- Va, äre sant? Agnes?
- Ja, Agnes!

Testa gärna alternativet:
- Jag såg att Agnes har börjat blogga, hon verkar gilla det, men det där med bloggar har aldrig varit min grej.
- Intressant att du säger det, själv läser jag en del bloggar, men just Agnes blogg föll mig inte i smaken eftersom jag inte är så intresserad av att läsa om vad andra åt till frukost.

Så, med ryggen fri, tack för att du läste.




måndag 6 april 2015

Bloggskrivarsugen

Då får jag vara på min vakt. Någonting är på gång. En ny årstid? Stress? Många måsten? Flyktbeteende? För hur många gånger har jag inte startat upp det ena och det andra, om än många gånger bara i tanken som en idé, men ändå!

Känner en sorts kreativ frustration, typ att jag vill göra någonting mer på riktigt än att bara kluttra i en skissbok eller planera projekt. Dokumentera livet genom att blogga vore ju en lösning på det hela.

Men som sagt: jag måste vakta mig. Det kan bli hur som helst det här. Lovar att göra väsen av mig om det blir något storslaget. Annars: glöm allt!

fredag 8 november 2013

Färgerna

Färger: på grattiskort till kusin.
På infoskylt i skolkorridor.

Ursäkta ruttna mobilbilder, men: scanna!? Orka!